Behov
Känslomässiga behov
Vi föds med känslomässiga behov som behöver tillgodoses i nära relationer för en sund utveckling och mognad. Blir dessa tillgodosedda utvecklar vi inre styrkor och färdigheter, såsom tillit, trygghet, självkänsla, och självständighet, och vi får vi en känsla av balans och harmoni, vi mår psykiskt bra och trivs med livet och våra relationer.
De grundläggande känslomässiga behov är:
Trygg bas/känslomässig trygghet: är ett skydd mot fara, både konkret och känslomässig. "Det finns någon där för mig". Barnet behöver stabil tillgänglighet till en förälder som skyddar, tar sig tid, lyssnar, förstår och delar upplevelser med sitt barn. En anknytningsperson som ger omvårdnad, värme, kärlek, bekräftelse och som visar acceptans för mänskliga fel och brister. Stabilitet och varaktighet över tid.
Fritt få uttrycka känslor och behov: att inom ramen för den trygga basen få möjlighet att uttrycka och bli mött i egna känslor och behov. "Jag är accepterad". Att anknytningspersonen visar ömsesidighet och lär barnet att använda hela sitt känsloinstrument samt att barnet tillåts känna och uttrycka alla känslor.
Autonomi och färdigheter: att barnet uppmuntras och vägleds till att självständigt bemästra nya utmaningar. "Jag vet vem jag är och jag duger till". Visas tilltro till egen förmåga, att frigöra sig och utveckla en egen identitet. Att barnet får med vägledning lära sig uthållighet, inte ge upp, finna alternativa vägar/sätt. Barnet respekteras i sina egna känslor och åsikter
Realistiska gränser: inom ramen för den trygga basen, få rimliga gränser och vägledning i självreglering, vardagsrutiner, struktur och uthållighet. "Jag bryr min om andra, har koll på läget och kan hantera mina känslor". Starka känslouttryck och utagerande behöver mötas med tydlig, konsekvent och empatisk gränssättning när de inskränker andras rättmätiga behov.
Spontanitet och lekfullhet: inom ramen för den trygga basen uppmuntras, uppleva spontanitet, nyfikenhet, lekfullhet och utforskande. Detta underlättar inlärning, stärker positiva känslor och barnet blir mindre kritisk till sig själv och andra.
Förväntningar och krav: ett barn behöver vistas i en förlåtande och nyanserad miljö med högt i tak och där kram och förväntningar på prestationer hålls på en rimlig nivå. "Jag ställer krav på mig själv men är förlåtande om jag inte räcker till". Krav behöver balanseras med spontanitet och lekfullhet.