Känslor

Känslor är våra behovs budbärare, och kanske kan känslor ibland upplevas obehagligt, men det är känslorna som ger mening åt våra erfarenheter och tankar. Utan känslomässig ton blir innehållet tomt och verkningslöst. Att kämpa emot jobbiga känslorna får ofta konsekvensen att de växer i styrka. Genom att då istället medvetet möta sina emotionella erfarenheter och skilja mellan känsla och kontext, skilja mellan upplevelsen och se situationen nu, kan vi begripliggöra varför vissa upplevelser är särskilt smärtsamma. Då kan vi lära oss reglera och balansera våra känslor, och öka vår medvetenhet om känslor.

Forskningen visar på 9 grundkänslor var av dessa fyller specifika adaptiva funktioner för oss.

Intresse
motiverar oss att rikta vårt fokus mot det vi vill närma oss. Intresse är den känsla som motiverar inlärning och som möjliggör nära relationer som får oss at våga bjuda in till närmare kontakt. Det är nödvändigt att rikta fokus mot hur vi själva har det, att visa oss själva omsorg och att tycka att vi är viktiga.

Glädje hjälper oss att varva ner, stanna kvar och stressa av. Glädje i samband med självupplevelser har också stor betydelse för hur vi mår, särskilt när vi upplever motgångar. Att vi kan vara trygga och harmoniska i vårt eget sällskap innebär att vi lättare klarar till exempel oönskade separationer. Glädje kopplad till den bild vi har av oss själva är också en i grundkomponent i det vi i dagligt tal kallar självkänsla. Den ger upplevelse av tillit till vår förmåga i olika situationer. Glädje gör att vi kan känna omsorg och glädje inför oss själv och tillit till andra.

Förvåning är till för att vi ska nollställa oss en kort sekund så att nervsystemet snabbt kan ställa om för att ta in ny information.

Ledsenhet bromsar upp vår aktivitet, hjälper oss att få syn på våra behov av omsorg och att identifiera förluster. Huvudsyfte är att känslan signalerar att vi behöver stöd utifrån. Ledsenhet kan upplevas som kraftlöshet, men skapar i själva verket förutsättningar för den bearbetning som ger oss kraft att återfå jämvikt. Den hjälper oss att komma vidare och söka nya möjligheter som gör att våra behov kan bli mötta.

Rädsla gör oss observanta på faror och hjälper oss att undvika dem. När vi oroar oss eller känner ett lätt obehag inför något upplever vi rädsla i dess mildare form. När rädslan istället blir riktigt stark kallar vi den skräck eller panik. Vid rädsla aktiveras vårt sympatiska nervsystem, vilket innebär att kroppen mobiliserar om sina resurser; blodet strömma från magen och armarna ner mot musklerna i benen för att förbereda oss för flykt.

Vrede
är en kraftfull känsla med mycket energi och som har med vårt territorium att göra. Att ha förmåga att markera sina gränser mot andra på ett respektfullt sätt är både nödvändigt och viktigt för att vi ska kunna bygga upp vår integritet och en god självkänsla. Intresse och vrede samverkar. När vi känner vrede aktiveras vår kropp på ett liknande sätt som vid rädsla, men vrede inriktar sig på kamp snarare än flykt. Blodet rusar till armarna och vi känner oss kraftfulla och redo att undanröja hinder som står i vår väg.

Avsky/Äckelhar haft som funktion att hålla oss borta från giftiga och ohälsosamma födoämnen.

Skam aktiveras när vårt pågående beteende möts av en oväntad respons eller konsekvens. Generellt betraktas skam som den mest sociala av alla känslor. Den reglerar närhet och distans, överläge-underläge och vår uppfattning om oss själva i relation till andra. Skam kan komma att hejda positiva känslor. Skam är en viktig känsla. Den hjälper oss att reglera vårt beteende i grupp så att vi inte stöts och blir ensamma. Ibland kan vi känna alltför mycket skam så att det hämmar vårt beteende. Genom att bli bättre på att förstå hur känslan skam fungerar kan vi få en bättre relation till vår egen skam. Det krävs en betydelsefull relation, situation eller sammanhang, där förväntningar eller intentioner väckts för att skammen ska kunna uppstå. Skammen uppstår därför i kärlek, vänskap och nära relationer (både att bli avvisad och komma för nära), i relation till den egna kroppen, i relation till sig själv och i relation till arbetet.

Skillnad mellan skam och skuld (duga - kunna)

Skuld känner man inför något specifikt man gjort, som man vet att man inte borde göra, en avgränsad handling. I skulden känner man sig stark och farlig och fruktar straff för något dåligt man gjort.

Skam belamrar däremot hela människan. Man upplever sig själv som en alltigenom dålig människa. Man känner sig svag, utsatt och hjälplös och fruktar förakt från andra för att man är dålig och inte duger. Skam är av den anledningen den känsla som många anser är den mest obehagliga känslan att bära på.

Känslomässiga Behov

Vi föds med känslomässiga behov som behöver tillgodoses i nära relationer för en sund utveckling och mognad. Blir dessa tillgodosedda utvecklar vi inre styrkor och färdigheter, såsom tillit, trygghet, självkänsla, och självständighet, och vi får vi en känsla av balans och harmoni, vi mår psykiskt bra och trivs med livet och våra relationer.

De grundläggande känslomässiga behov är:

Trygg bas/känslomässig trygghet: är ett skydd mot fara, både konkret och känslomässig. "Det finns någon där för mig". Barnet behöver stabil tillgänglighet till en förälder som skyddar, tar sig tid, lyssnar, förstår och delar upplevelser med sitt barn. En anknytningsperson som ger omvårdnad, värme, kärlek, bekräftelse och som visar acceptans för mänskliga fel och brister. Stabilitet och varaktighet över tid.

Fritt få uttrycka känslor och behov: att inom ramen för den trygga basen få möjlighet att uttrycka och bli mött i egna känslor och behov. "Jag är accepterad". Att anknytningspersonen visar ömsesidighet och lär barnet att använda hela sitt känsloinstrument samt att barnet tillåts känna och uttrycka alla känslor.

Autonomi och färdigheter: att barnet uppmuntras och vägleds till att självständigt bemästra nya utmaningar. "Jag vet vem jag är och jag duger till". Visas tilltro till egen förmåga, att frigöra sig och utveckla en egen identitet. Att barnet får med vägledning lära sig uthållighet, inte ge upp, finna alternativa vägar/sätt. Barnet respekteras i sina egna känslor och åsikter

Realistiska gränser: inom ramen för den trygga basen, få rimliga gränser och vägledning i självreglering, vardagsrutiner, struktur och uthållighet. "Jag bryr min om andra, har koll på läget och kan hantera mina känslor". Starka känslouttryck och utagerande behöver mötas med tydlig, konsekvent och empatisk gränssättning när de inskränker andras rättmätiga behov.

Spontanitet och lekfullhet: inom ramen för den trygga basen uppmuntras, uppleva spontanitet, nyfikenhet, lekfullhet och utforskande. Detta underlättar inlärning, stärker positiva känslor och barnet blir mindre kritisk till sig själv och andra.

Förväntningar och krav: ett barn behöver vistas i en förlåtande och nyanserad miljö med högt i tak och där kram och förväntningar på prestationer hålls på en rimlig nivå. "Jag ställer krav på mig själv men är förlåtande om jag inte räcker till". Krav behöver balanseras med spontanitet och lekfullhet.