Scheman

Under uppväxten, utvecklar vi förväntningar om oss själva och vår omgivnings förmåga att ge skydd och trygghet, vi kategoriserar detta för att försöka förstå och göra vår omvärld mer förutsägbar. Dessa kategoriseringar ligger sedan till grund för hur våra kognitiva scheman ser ut och de i sin tur styr hur vi tänker, känner och beter oss.

Vi föds med känslomässiga behov som behöver tillgodoses i nära relationer för en sund utveckling och mognad. Dessa grundläggande känslomässiga behov består av trygghet och skydd, frihet att uttrycka behov och önskningar, lek och spontanitet, autonomi, en egen identitet och förmåga, realistiska gränser och förväntningar samt självkontroll. Blir dessa tillgodosedda utvecklar vi inre styrkor och färdigheter, såsom tillit, trygghet, självkänsla, och självständighet, och vi får vi en känsla av balans och harmoni, vi mår psykiskt bra och trivs med livet och våra relationer. Men om våra behov inte tillfredsställs utan frustreras (om vi inte känner oss sedda, eller om vi känner oss oförstådda eller exkluderade från gemenskapen) upplever vi smärta eller obehag och ett känslomässigt sår (maladaptivt schema) uppstår. Detta sår/schema är ett dysfunktionellt livsmönster som kan handla om känslan av värdelöshet, utanförskap, övergivenhet eller misstillit som är sammankopplat med tankar, känslor, minnen och beteendemönster. Detta schema förvärvas och förstärks under ett liv med start i barndom och tonår. Alla tankar, känslor och beteenden en människa har som aktiverar ett schema påverkas av schemat. Vi upplever alltså världen genom våra schemans. Man skulle kunna beskriva det som om vi ser världen genom ett par selektiva glasögon.

För att skydda såren från att rivas upp utvecklar vi olika skyddsstrategier såsom anpassning, undvikande eller attack. Dessa skydd lindrar från smärta på kort sikt, men riskerar manifestera lidande på lång sikt då såren består. Dessa skydd leder till att vi tappar kontakten med våra känslomässiga behov.